HISTORISK TIDSKRIFT

FÖR

SKÅNELAND

UTGIVEN AV

LAURITZ WEIBULL.

BAND 4. HÄFTE 1-3.

LUND

BERLINGSKA BOKTRYCKERIET

1910

Antikvarisk-topografiska undersökningar i Skåne 1908 1910.

Verkställda på uppdrag av Etnologiska Föreningen i Lund.

Sedan flera år tillbaka hade enskilda medlemmar av Etnologiska Föreningen i Lund haft sin uppmärksamhet riktad på önskvärdheten av att på ett planmässigt sätt förteckna och beskriva Skånes fornlämningar. Fastare form togo dessa planer emellertid först våren 1907, då efter föredrag av amanuensen Bror Schnittger om sina av Etnologiska Föreningen understödda forskningar i Albo härad Etnologiska Föreningen tillsatte en kommitté för utredning, i vad mån det vore Föreningen möjligt att verkställa en antikvarisk-topografisk undersökning av Skåne.. Våren 1908 förelåg kommitténs utredning, och tillsatte Etnologiska Föreningen då en fornminneskommission, som skulle leda arbetena efter en av Föreningen godkänd plan. Enligt denna skulle arbetet bedrivas efter två linjer: å ena sidan skulle man genomgå litteratur och handskrifter, som kunde antagas innehålla upplysningar i ifrågavarande ämnen, samt upplägga register däröver; å andra sidan skulle man företaga primärundersökningar. Dessa skulle omfatta ett fullständigt förtecknande och beskrivande av dels fasta fornlämningar från förhistorisk tid, dels lämningar av kyrklig konst (kyrkor, inventarier, m. m.),. dels skansar, äldre bondgårdar, m. m. De fasta fornlämningarna skulle kartläggas och uppmätas, och skulle vid större planritningar, t. ex. större stensättningar, diopterlinjal användas. Vad föremål tillhörande gruppen 'lämningar av kyrklig konst' anginge, så skulle de för tiden intill c. 1650 förtecknas och fullständigt beskrivas, för senare tid i allmänhet endast förtecknas. Om alla grupperna gällde det, att föremålen skulle fotograferas. så fullständigt som möjligt.

Primärundersökningarna togo sin början sommaren 1908 och ha fortgått under två månader 1908 och 1909 samt en månad 1910 och ha i allt väsentligt utförts av undertecknad. De

- 91 -

ha omfattat Rönnebergs, Albo, Gärds, Ö. Göinge och Villands härad.

Rönnebergs härad undersöktes med undantag av den till Kvistofta hörande delen av häradet sommaren 1908.

I det undersökta området ha påträffats 2 dösar, båda illa medfarna. Den ena, som är belägen på ()renäs gård, är alldeles söndersprängd och bildar numera endast en stor hög av stenar. Den andra dösen, även den i Glumslöfs socken --N. Glumslöfs by nr 13 — har ett dominerande läge intill strandplatåns kant och är bättre bevarad: så kvarligger ännu det mer äu 2 m. långa takblocket i huvudsak på sin ursprungliga plats, likaså de flesta av fotkedjans stenar. Däremot kvarstår av

kammarens väggar blott en sten, de övriga ligga söndersprängda över "den dösen omgivande högen. En blandningsform mellan dös och gånggrift företer en stenkammargrav på Hilleshög i Herslöfs socken. 3 gånggrifter ha påträffats, av vilka de två äro raserade, den tredje åter mycket väl bibehållen. Denna senare, som är belägen på. Örenäs gård omkr. 75 m. från strandplatåns kant, är omgiven av en hög, som jämnt och nätt täcker griftens takhällar. Kammaren, som är 1,73 m. hög från taket till n. v. golvytan, är bildad av 11 st. kantställda, ohuggna, omkr. 1,25 m. höga granitblock, varemellan stenflisor med stor noggrannhet äro inlavade. Över de större blocken äro lavade mindre sådana. Taket bildas av 3 väldiga hällar. I gången, som till en längd av 2,35 m. (från kammaren räknat) är täckt

- 92 -

av 3 hällar, ha å tvenne ställen funnits dörranordningar, nu ofullständiga. De två andra gånggrifterna äro belägna på Glumslöfs backe på omkr. 30 m. avstånd från varandra. Båda äro avtäckta, så att. endast väggstenarna kvarstå, utvisande griftens plan. De äro betydligt mindre än Orenäs-gånggriften. I den nordliga av dem är bottnen betäckt av jord, som är starkt bemängd med flintavfall. Där fanns i ytan en krukbit, prydd med lineära ornament, ävensom en mindre flintskrapa. Talrikast äro de fornlämningar, som kallas högar. De finnas till et antal av omkr. 50, belägna dels i större samlingar dels enstaka, företrädesvis i kustsocknarne. På Glumslöfs backe och i dess

närmaste omgivning ligga ännu 8 st.; ett icke oansenligt antal av förut här belägna högar har i senare tid förstörts och bortförts som fyllning i ett kärr. På Hilleshögsåsen finnes en annan samling högar: 3 st. belägna helt nära varandra. Flera har odlingen skaffat bort; upphöjningar i marken ange dock ännu tydligt, var de varit belägna. Av de 3 återstående har den ena, den s. k. Algershög, sedan gammalt varit plats för folkets i hela nejden midsommarfirande, då där tänts bål av tjärtunnor, synliga vida omkring. Den största samlingen högar är emellertid den, som är belägen på och omkring Rönnebergagården. Inalles finnas där icke mindre än 13 st., bland dem häradets största: Rönnes 1. Runes hög och den s. k. Rävabacken med nära 30 m. diameter. Utom de nu nämnda högarne finnas åtskilliga enstaka i kustsocknarne. Den längst från kusten

- 93 -

avlägsna är belägen i Sireköpinge socken. På Hven ligga tvenne högar. I allmänhet äro högarne illa åtgångna. Då de i regel äro belägna på fruktbar, högt kultiverad jord och äro till stort hinder vid jordarbetet omkring dem, bliva de härvid lätt utsatta för skadegörelse. På 1860-talet hittades i ett märgeltagi den s. k. Baronabacken i Herslöfs socken V. om landsvägen Glumslöf—Landskrona 3 st. lerkrukor, innehållande aska. Fynden hava dock ej tillvaratagits. Av allt att döma torde här föreligga ett gravfält under flat mark. — Som offerställen ha antecknats 3 platser inom Rönnebergs härad: dels en ett stenkast från den stora gånggriften på Orenäs belägen källa eller

bäck, där »bäckamannen» skall visat sig och sitt ljus; även skall man här ha funnit delar av hästskelett (rester af offer?); dels ep källa i Felestad socken, där man offrat ända in i 19:de seklet och som vid en upprensning för omkring 25 år sedan visade sig innehålla en mängd mynt, i synnerhet mindre silvermynt; dels på Hilleshög i närheten av det stora gravfältet därstädes en upprest sten, vars namn — Viastenen — möjligen skulle kunna tyda på att platsen varit offerställe, liksom också den omständigheten, att den är upprest invid kanten av en numera utdikad mosse, i och närmast kring vilken hittats en mängd delvis sönderslagna stenyxor, mejslar m. m., tyder på detsamma. — Stenåldersboplatserna på Hven äro förut undersökta. — I Glumslöfs folkskola förvaras en kommunen tillhörig av omkring 200 nummer bestående samling fornsaker, mest

- 94 -

olika redskap av sten samt till största delen bestående av fynd från socknen.

Lämningarna av äldre kyrklig konst äro i Rönnebergs härad få. Av de gamla kyrkorna kvarstå endast Felestads (Brunius, K. 1) 185), Sireköpinge, Vadensjö, Tofta, Glumslöfs, Herslöfs och S:t Ibbs kyrkor. Av dessa är Glumslöfs kyrka illa åtgången genom i senare tid verkställd utvidgning, varigenom det Ö. partiet av kyrkan förstörts. Här liksom också vid S:t Ibbs gamla kyrka finnes vapenhus på S. sidan, på senare stället med en låg murad bänk kring insidan. Vad S:t Ibbs ålderdomliga kyrka beträffar, vill jag här endast påpeka de i ett gumshuvud

Sireköpinge kyrka

slutande valvribborna, det gamla murade och vitlimmade altar- bordet saint den enkla i röda sicksacklinjer uppdragna kalkmålningen på valvens sköldbågar. Sireköpinge kyrka är till väsentlig del välbevarad. Så finnes mot Ö. i absiden ett ursprungligt högt sittande, runt fönster. Dess absid .har ovanligt hög sockel och takgesims. Fönsteröppningarna uro dock i senare tid uppbrutna och äro nu spetsbågiga. Samma är förhållandet i Tofta kyrka. Ovanför valven finnes här emellertid på S. muren övre delen av en rundbågig utåt igenmurad smal fönsteröppning med breda smygar samt sandstensposter. En liknande,

') I det följande citeras Brunius, Skånes konsthistoria för medeltiden: Brunius, K.; densammes Konstanteckningar under en resa 1849: Brunius, R.; Uldall, Danmarks middelalderlige Kirkeklokker: Uldall, och Rydbeck, Medeltida kalkmålningar i Skånes kyrkor: Rydbeck.

- 95 -

men mera förstörd finnes på motsvarande ställe på N. muren. — I Felestads kyrkas absid finnes en överkalkad uttömningssten. Kyrkans gamla altarbordskiva — med konsekration skors — ligger som trappsten vid ingången. På Herslöfs kyrkas korväggar ovan valven sitta romanska målningar.

Av det gamla kyrkoinventariet finnas endast få rester kvar. Av dopfuntar har Asmundtorps kyrka Skånes enda till våra dagar bevarade medeltida mässingsfunt (Brunius, K. 517). I Felestads kyrka finnes en sandstensfunt med palmettornament, i Svalöfs kyrka även en sandstensfunt av fyrkantig form med skulpterade bilder av Kristus och Petrus. Örja kyrkas dopfunt ligger på fattighusets gård. Billeberga kyrkas sandstensfunt, som vid den gamla kyrkans rivning fann användning som malskål för prästens hund, kunde icke återfinnas och har troligen gått förlorad. Den medeltida järnbeslagna kyrkdörren lades vid samma tillfälle som spång över ett dike; endast ett beslag återfanns. I Svalöfs kyrkas torn lågo ett mindre, skadat gotiskt krucifix samt en svårt anfrätt, tidigt gotisk bild av madonnan med barnet. 1) På Tofta kyrkas vind återfanns ett väl bevarat, numera inne i kyrkan uppsatt renässanskrucifix. I Felestads kyrka finnes en renässanspredikstol, uppsatt 1601, med rena former och individuellt skurna karyatider. Även i Herslöfs kyrka finnes en predikstol i rik renässans, vars latinska inskrift genom ommålning vanstälts och gjorts nästan oförstå- elig. Sireköpinge predikstol, som 1655 skänktes till kyrkan, bär senrenässansens prägel. • I samma kyrka hänger den bekanta medeltida mässingsljuskronan med S:t Göran och draken. Endast en medeltida kyrkklocka har i det undersökta området bevarats till våra dagar: Tofta kyrkas (Uldall, 62). Från tiden före • 1650 finnas dessutom tre klockor: en i Tofta, gjuten 1593 av Borchardt Celle Geter, saint de båda klockorna i Asmundtorps kyrka, den ena gjuten 1610, den andra omgjuten 1651. -- Atskillig, gravstenar från tiden före 1650 ha påträffats. Så ligger en medeltida gravsten med de inhuggna initialerna A. I. samt en figur, troligen föreställande ett bomärke, som trappsten på en gård i N. Möinge, dit den kommit vid en auktion på gamla gravstenar i Asmundtorp 1874. Då Asmundtorps gamla kyrka sedermera nedrevs, anställdes ny auktion på från förra auktionstillfället överblivna gravstenar, och numera finner man sådana här och var i gårdarne; de äro till största delen från 1700-talet och 1800-talets början. Som trappsten till Felestads kyrkogård ligger en gravsten från 1630-talet, numera så nött

1) Numera i Lunds Universitetets historiska museum.

~---- sa~a.. c

- 96 -

att inskriften endast med svårighet kan läsas. På trappan till Herslöfs kyrkas sakristia ligga tre medeltida gravstenar. Dessutom ha här och var vid kyrkorna påträffats fragment av gravstenar, till största delen från 1700-talet.

På kuststräckan från Hildesborg norrut till Fortuna fiskläge finnas intill strandplatåns kant åtskilliga skansar, flera numera förstörda genom ras i strandplatån. S. om Sireköpinge kyrka ligger en uppkastad jordvall, Tyska vallen kallad. En rest av en större vall ligger på gränsen mellan Torta och Asmundtorps socknar.

Albo härad undersöktes sommaren 1908 med undantag av fornlämningarna i Raflunda, Hvitaby och Mellby socknar, som redan förut voro undersökta av amanuensen Bror Schnittger.

De nämnda socknarne äro de på fornlämningar rikaste i häradet; jämförelsevis få finnas i den övriga delen. Av sten-kammargravar har påträffats en i Rörums socken. Inom en rektangulär (5,75 X 14,5 m.), åt V. öppen krets av 17 större, kantställda stenar, varav några numera äro kullfallna, finnas två mot varandra lutande hällar, lämnande mellan sig en omkring 50 cm. bred öppning och bildande den egentliga gravkistan. Stenkretsen omsluter en jordhög av kisthällarnes höjd. I omedelbar närhet av denna fornlämning ligger en annan, som synes vara en jordtäckt stenkammargrav med flera stora block på toppen. Jordblan.dade rösen finnas i Fogeltofta socken, där man från den s. k. Krabbe- eller Grabbehöj har en vidsträckt utsikt ända fram till Rom.eleklint. Flera rösen ha i senare tid bortskaffats. Vid vägen mellan Den dödas lott och Fågeltofta ligger en obetydlig rest av ett röse, den s. k. Bruabolsbacken, som blivit förstört vid väganläggningen, då man i bottnen på detsamma hann människoben. Förbipasserande brukade på detta röse kasta pinnar och torvbitar, och skall med tiden därav ha samlats en rätt ansenlig hög. På höjderna NV om Brösarps kyrka ligga två rösen, den granklädda, numera ingärdade Kungshögen samt den s. k. Ornahögen, varifrån man har en vidsträckt utsikt från blekingska kusten i NO. över Brösarps dalkittel nedanför till Östersjön och Stenshufvud i SO. Även här ha i senare tid flera rösen förstörts. På en låg höjdsträckning nere i dalgången mellan Raflunda och Brösarp ligger S. om och omedelbart intill landsvägen en liten hög (8 m. i diameter), varav en fjärdedel använts till vägfyllning, och 50 m. Ö. därom har legat en liknande. Då denna borttogs, anträffades där 2 lerkrukor, vari jämte aska lågo några mynt. På höjdsluttningen på andra sidan landsvägen lär man mer än

- 97 -

en gång vid jordarbete påträffat krukor på omkring 1 fots djup. Troligen finnas här flera gravar under flat mark. Även berättade en äldre man för mig, att han N. om Lönhult nr. 4, Brösarps socken, för 32 år sedan vid nergrävning av sten påträffat en 1 fot i fyrkant av stenskärvor byggd kista, som innehöll brända ben. Kistan hade omedelbart återställts i sitt förra skick, men torde vara svår att återfinna. NV. om Brösarp på höjderna ovanför Värkeån finnas två stenkummel, numera illa åtgångna, sedan man börjat använda dem till väganläggningar. På fältet däromkring finnas flera smärre högar, troligen järn-åldersgravar. Flera stensättningar ha påträffats. I Rörums socken ligger en domarering, i Brösarps socken å Tullesboda nr 1 två stycken helt nära varandra; vid den södra av dessa hade gårdens ägare vid plöjning påträffat ett omkr. 5 famnar långt och 3 famnar brett område, där det fanns brända fläckar. SO. om Glimmeboda nr 1 finnes en större samling stensättningar; de äro illa medfarna.

De kyrkliga minnesmärkena i Albo härad äro både talrika och av synnerligt intresse. Mest känd torde S:t Olofs kyrka vara (Brunius, K. 227); dess västgavels två fönster och dörröppning finnas kvar i orubbat skick. Hvitaby kyrka med dess vackra stjärnvalv i skeppet har vapenhus i söder med låg, murad bänk utmed väggarne. Det avlångfyrkantiga tornet stödes av klumpiga strävpelare och strävbåge. Kyrkans V. vägg visar ännu spår av den gamla dörröppningen med dess vida smygar. Raflunda kyrka har likaledes i behåll sitt S. vapenhus med dess murade tegelbänk; åt N. har kyrkan ett sidoskepp, vars tunnvalv har vederlag i N. och S. I skeppets N. mur finnas ovan valven de övre delarne av två rundbetäckla fönsteröppningar, av vilka den östligare har kvar fönsterramen; en liknande fönsteröppning i S. muren, här dock utan fönsterrang. Dessa fönsteröppningar ha smala ljusöppningar (39 cm. breda) och vida smygar (84 cm. breda). I Fogeltofta kyrka, vars skepp och kor hava stjärnvalv, har det forna vapenhuset i N. förändrats till sidoskepp, i vars N. gavel ännu synas spår av de gamla fönstren i två utåt avsmalnande nischer. Tornet är tillbyggt i senare tid. Elgaröds gamla kyrka (Brunius, K. 220) har bestått av ett tvåkvadratiskt skepp och ett enkvadratiskt kor med korsvalv samt rak altarvägg. I senare tid ha ett torn i V. och en sakristia i O. blivit tillbyggda. A korets altarvägg finnas två strävpelare, vilka stödja valvets sköldbåge, som har mycket stor spännvidd. I V. väggen finnas två rundbågiga, utåt avsmalnande, delvis igenmurade fönsteröppningar på ansenlig höjd över golvet. Av Andrarums gamla kyrka

- 98 -

kvarstår endast koret, numera sidoskepp i den nya kyrkan. N. om S:t Olofs kyrka ligger utmed landsvägen en ingärdad avlång-fyrkantig hög, i vars botten lära finnas tegel och murbruk, möjligen rester av ett gammalt kapell, som skall ha stått här.

Albo härads kyrkor hysa ännu ansenliga rester av det gamla inventariet. Så är, som bekant, framför allt fallet med S:t Olofs kyrka, där ännu fyra altare med sina gamla altarskåp stå kvar på sina ursprungliga platser. I Hvitaby kyrka hänga två krucifix, det ena en efterbildning av ett romanskt med romansk, förgylld mässingskrona med slipade kristaller, det andra från 1600-talet. Ett av samma typ som detta sistnämnda finnes bland en del andra rester av renässansinventariet från Mellby gamla kyrka i den nya kyrkans torn. I Elgaröds kyrka hänger ett väl bevarat, gotiskt krucifix. Raflunda och Andrarums kyrkas krucifix äro från 1700-talet. Undankastade i tornet i Rörums kyrka ligga tvenne ytterst illa medfarna krucifix, det ena från 1700-talet, det andra av en märklig, medeltida typ. Kristusbilden är liten och förkrympt; på såväl korsstammens som tvärträets runda ändar finnas ej obetydliga fragment av målning kvar. Utom de nu nämnda krucifixen finnas också åtskilliga andra snidade bilder. Så lågo i Elgaröds kyrktorn tre bilder'), föreställande en biskop, en värdslig furste, vilka båda bilder äro romanska, samt en något senare bild av madonnan med barnet. Sniderierna ha varit utsatta för åverkan: en byggmästare, som i kyrkan utfört vissa reparationsarbeten, fordrade som lön därför bl. a. att få övertaga bilderna; då detta förvägrades honom, strök ban tjära på deras näsor. I Brösarps kyrktorn, utsatta för väder och vind, lågo fyra bilder 1), två romanska och två gotiska, föreställande de förra madonnan med barnet och en världslig furste, de senare en biskop samt en på månskäran stående madonna med barnet. På Raflunda kyrkas vind anträffades tre multnande, skadade bilder 1), föreställande madonnan med barnet, det sista utan huvud, ett kvinnligt i en uppslagen bok läsande helgon samt Christoffer med den grönskande staven; hans högra arm är borta. Renässansen är förnämligast representerad i altarprydnader och predikstolar. Altarprydnaden i Raflunda kyrka bär årtalet 1592 och visar ren stil. Predikstolen därstädes är uppsatt 1609. Från 1641 är ett i kyrkan befintligt epitafium över kyrkoherden Joannes Gideonis. I Elgaröds kyrka äro både predikstol och altarprydnad i renässans; båda äro i senare tid övermålade, altarprydnaden delvis marmorerad. Rester av Rö-

t) Numera i Lunds Universitets historiska museum.

- 99 -

rums altarprydnad 'med årtalet 1593 ligga i kyrkans torn. —Medeltida dopfuntar finnas i Hvitaby (Brunius, K. 504), S. Mellby (Brunius, K. 492), Raflunda (Brunius, K. 516), Rörum (Brunius, K. 505), Fogeltofta (Brunius, K. 505) samt i Brösarp, Elgaröd och S:t Olof. I Fogeltofta är dopfunten numera övermålad och har blivit satt som fot under predikstolen. En del av Raflundafuntens fot står i kyrkans vapenhus. — Medeltida kyrkklockor finnas i S:t Olof, den stora klockan (Uldall, 173), Körum, den lilla klockan (Uldall, 75), Hvitaby, den stora klockan (Uldall, 1114), saint i Fogeltofta, den stora klockan (Uldall,

43) med bilden av den helige Nikolaus. Hvitaby lilla klocka är gjuten 1638, Raflunda stora klocka 1572, den lilla 1614 i Danzig. S. Mellby ena klocka bär inskriften: Anno Domini 1576 wort ich gegaten. — I Brösarps dopfunt ligger under locket bland en mängd skräp ett gotiskt rökelsekar. I Fogeltofta finnes locket till ett mindre rökelsekar samt en kalk av medeltida typ.

Gärds härad undersöktes sommaren 1909.

De fasta fornlämningarna äro ännu tämligen talrika, om också många förstörts. Av stenkammargravar har endast på-

- 100 -

träffats en i Ö. Sönnarslöfs socken belägen, skadad hällkista, omgiven av en hög med fotkedja. Inom häradet förekomma ett trettiotal högar, de flesta samlade vid Linderödsåsens fot på höjderna kring Mjöån och Borrestadsån. Den största av dessa är den s. k. kung Borres hög i 0. Sönnarslöfs socken, nära 6 m. hög och 20 m. i diameter. Även i närheten av Vramsån finnas ett par högar. En stor hög ligger i Skepparslöfs socken, åtskilliga mindre SV. om Lyngsjön. Ett större och ett mindre kummel äro belägna i närheten av varandra i Lyngsjö socken på en höjd med vidsträckt utsikt. Det större, beläget på höjdens krön, gick sommaren 1907 till största delen genom stenkrossen. Även det mindre är skadat; flera kummel och stensättningar synas ha varit belägna här, men endast obetydliga spår av dem

finnas kvar. Såväl i dessa kummels närmaste omgivning som också på höjderna SV. och V. om Lyngsjön samt i närheten av de nyss omtalade högarne i Ö. Sönnarslöfstrakten finnas en mängd mindre rösen. Flerstädes, särskilt vid Lyngsjön, är det svårt att avgöra, huruvida ett gravröse eller ett odlingsröse föreligger. Flera stensättningar finnas inom häradet. Den största är belägen vid Degeberga järnvägsstation men är icke kvar i orubbat skick. Den består numera av 21 stenar, av vilka de flesta äro kullfallna. SO. om Adamsborg i Vä socken ligga fyra kretsar av klumpstenar intill varandra; N. om Munkeberg i samma socken på höjden ovanför ett mindre vattendrag ligger en synnerligen väl bibehållen domarering. Därin till några resta stenar, troligen rester av stensättningar. En rektangu-.

- 101 -

lär stensättning S. om Skepparslöf är mycket illa åtgången. I Ö. Sönnarslöfs socken på var sin sida om ån ligga två domareringar. Rester finnas kvar av tre skeppssättningar, en N. om Efveröd, en i närheten av kung Borres hög samt en vid S. kanten av Ö. Sönnarslöfs nya kyrkogård. Området V. om V. Vram liksom också den östligaste remsan av häradet synas sakna fasta fornlämningar.

Lämningarna av äldre kyrklig konst äro i Gärds härad synnerligen talrika och värdefulla. De medeltida kyrkorna kvarstå utom i Hörröd, Huaröd och V. Vram, i Degeberga, Ö. Sönnarslöf och Skepparslöf, dock endast de gamla tornen; Esphults kyrka har undergått en genomgripande restauration. Mest känd av häradets gamla kyrkor torde vara Vä romanska sandstenskyrka (Brunius, K. 321), song i V. haft tvillingtorn. Västportalen vanprydes av ett fönster, som intagit det gamla mittfältets plats. I tornet, vid kyrkans S. sida, har inrymts ugnar för värmeledning, som dölja den rikt utsirade S. ingången till kyrkan. Kalkmålningar finnas i absiden och i altarnischen i tornkammaren (Rydbeck, 91). De flesta kyrkorna på slättdelen av häradet ha torn med av en kolonn tvådelade, rundbågiga ljudöppningår; så i Va, N. Åsum (Brunius, K. 144), Köpinge (Brumus, K. 142), Efveröd (Brunius, K. 141) och Ö. Sönnarslöf. I Linderöds kyrka finnes på skeppets S. vägg ovan valven den övre delen av en romansk fönsteröppning med smal ljusöppning och vida smygar; ännu sitta en del av rutorna kvar i blyinfattningen. På motsvarande ställe å N. muren är en liknande öppning med isittande träram. Ovan valven på N. väggen i Djurröds kyrkas skepp finnes en kalkmålning, föreställande den helige Kristoffer (Rydbeck, 92). I Lyngsjö kyrka (Brunius, K. 141) finnes i tornets andra avdelning ett fordons av tunnvalv övertäckt rum i dess Ö. vägg mellan två ljusöppningar till kyrkan en rundbetäckt altarnisch av sandsten; på nischletäckningens undersida kalkmålningar med växtmotiv, uppdragna i vita, blå och röda färger. På skeppets Ö. mur ovan valven är anbragt en enkel målad bård. Ljudöppningarna i tornets översta avdelning ha även här ursprungligen haft mittkoioiner under rundbågar, men dessa äro i senare tid förstörda. Maglehems tegelkyrka har i V. ett torn av yngre datum än själva kyrkan; skeppets V. mur är på yttersidan (mot tornet) prydd med lindrigt spetsbågiga nischfördjupningar. På muren ovanför triumfhågen sitter ett överkalkat, troligen i sten uthugget kors. Utanför Vä ligger ruinen av S:t Gertruds kapell, en tegelgavel med rik nischutsmyckning och några murrester.

- 102 -

I Nöbbelöf synes ännu en kulle, som döljer resterna av dess gamla, redan på 1600-talet raserade kyrka.

Av det äldre kyrkoinventariet äro betydliga rester bevarade till våra dagar. Så stå utom i Degeberga, Efveröd, V. och

- 103 -

Ö. Vram, Köpinge samt Vä de gamla dopfuntarne kvar i kyrkorna. O. Vrams dopfunt har råkat komma från kyrkan och har numera funnit användning som blomkruka i en trädgård. Detsamma gäller om en dopfunt, osäkert från vilken kyrka, som står i målare .Svärds trädgård i Tollarp. Vidtsköfle kyrkas funt skänktes 1579 till kyrkan av Jens Brade, enligt inskrift kring kanten. På Lyngsjö kyrkas altare är anbragt ett gotiskt antemensale (Brunius, K. 545) av med förgyllda kopparskivor beklädd träskiva. I en avlång sexsidig fördjupning i mitten sitter på en stol jungfru Maria med.barnet; ovanför och nedanför denna i halvrunda fördjupningar en bröstbild med världsklot och spira. I runda fördjupningar på var sin sida om mittbilden finnes i den ena Moses med lagens tavlor, i den andra ett helgon med palm, båda med språkband. Över och under

dessa sistnämnda bilder stå i åtta rektangulära fördjupningar helgon med glorior och språkband. Figurerna äro halvupph jda, svicklarnes bladverk upphöjda; omfattningarnes och listernas utsirning med bladslingor och andra motiv äro inrit-sade och delvis fyllda med inbränd svärta. Till antemensalet skola ha hört gavelstycken, av vilka fragm enter lära finnas. Endast få rester av krucifix och bilder äro bevarade. På Djurröds kyrkvind lågo jämte ett renässanskrucifix, vars armar äro avslagna, två gotiska biskopsbilder, en tidigt gotisk bild av madonnan med barnet med madonnans huvud bortbrutet, en liten halft förmultnad, gotisk bild av ett kvinnligt helgon samt en defekt gruppbild, föreställande jungfru Maria och den heliga Anna 1); en bild av Kristusbarnet, som suttit på den senares

') Alla nu i Lunds Universitets historiska museum.

- 104 -

knä, har förkommit; gruppen är ett gotiskt arbete. På Linderöds kyrkvind var undankastat ett gotiskt krucifix med avslagna ben och armar 1). I Vii och Maglehem hänga krucifixen, på förra stället sengotiskt, på senare renässans, kvar i kyrkorna. Altarprydnaden i Efveröds kyrka (Brunius, K. 544) utgöres av ett gotiskt altarskåp i barockinramning. Renässansen är rikt företrädd i predikstolar och altarprydnader. I Köpinge och Träne ha altarprydnaderna framtill på två kolonner

vilande baldakiner, en typ som i regel visat sig vara tidig renässans. Fonden utgöres av tre med smäckra pilastrar begränsade fält, i 'fräne försedda med målningar, föreställande Kristi födelse, korsfästelse och uppståndelse. På en list nedanför sitta sex senare ditsatta vapen; vid de fyra mellersta stå från vänster till höger namnen Johan Ridderschantz, Ebbe Ulffeldt, Hedewig, Grefvinna till Schlesvig Hollstein samt Sophia M. Ulffeldt; å pilastrarne på altarbordets beklädnad: Anno 1552. Givetvis är den sista femman felaktig, möjligen tillkommen vid

') Nu i Lunds Universitets historiska museum.

- 105 -

senare ommålning. Predikstolen är utförd i samma stil; på dörrfältet står emellertid årtalet 1637, troligen angivande tiden för dess »stoffering». I Ö. Vrams kyrka är hela inredningen renässans. Altarprydnaden bär årtalet 1630. På ett par av de med omväxlande ornament prydda stolgavlarne finnes årtalet 1604. N. Åsums altarprydnad av år 1602 företer originella ornamentsdetaljer; överst under avslutningsfiguren har Christian IV:s och hans drottnings vapen fått sin plats. Vidare finnas renässanspredikstolar i Maglehem, Lyngsjö, Efveröd, Vä och V. Vram, där predikstolskorgens fält upplagas av framställningar av syndafallet, korsfästelsen och andra bibliska scener. En särskild grupp bilda några altarprydnader, vilkas skulpterade mittfält föreställa nattvarden. Fonden utgöres antingen av en arkad eller en byggnad och hela mittfältet omramas av korkskruvsvridna kolonner eller av figurer någon gång i förening med yppiga bladornament. Älst av dessa altarprydnader är den i Vä, som är daterad 1674; Djurröds här årtalet 1706, Esphults är från samma tid. En predikstol med vridna kolonner finnes i Vidtsköfle. Dopfunten i Efveröd med träskulpturer, föreställande scener ur bibliska historien, torde vara från 1600-talets mitt. Huaröds predikstol är förfärdigad 1687. V. Vrams kyrka äger en broderad mässhake från 1691. — Flera medeltida kyrkklockor finnas kvar; så i Hörröd, den stora (Uldall, 103), Maglehem, den stora (Uldall, 175), Degeberga, den stora (Uldall, 109), Huaröd, den lilla (Uldall, 122) 1), Ö. Sönnarslöf, den lilla (Uldall, 135), Efveröd, den lilla (Uldall, 179), Lyngsjö, den stora (Uldall, 135), samt i Ö. Vram (Uldall, 76); klockor yngre än medeltiden men äldre än tiden omkr. 1650 finnas i Huaröd, Maglehem (1634), N. Åsum och V. Vram. Epitafier och gravstenar från tiden före 1600-talets mitt finnas flerstädes. Särskilt anmärkningsvärda äro de stora epitafierna över Henrik Brahe och Christian Barnekov med deras familjer i Vidtsl öfle kyrka. I Vä kyrka hänger ett epitafium från år 1609, som föreställer en prästfamilj. Från tiden efter 1650 äro epitafierna i Efveröd över prosten Sten Sommer och i N. Åsum över prosten Jörgen Jacobsen. Utanför Träne kyrka står en gravsten med uthugget kors. Inne i kyrkan vid N. kormuren stå två utmärkt väl bevarade gravstenar över Björn och Axel Urup samt över Ove Urup och hans hustru Kirstine Kaas. Vid Köpinge finnas tre äldre gravstenar, i N. Asum även tre, av

1) Uldall anser denna klocka förmodligen stöpt för Åhus och anför såsom stöd därför inskriftens ord: gud give no hnis sogne folcp ret at lare etc. Uo huis torde emellertid vara = uoris.

- 106 -

vilka den ena visar bilderna av Jacob och Byrge Trolle till Lillö, båda beväpnade och med dragna svärd. Vid Vidtsköfle kyrka stå resta fyra gravstenar. Den ena av dessa har legat över Niels Brahe d. ä. ochi hans båda hustrur. Å en annan gravsten framställes Jens Brahe, som dog på Vidtsköfle 1560, och hans hustru, fru Anne Bille, död på Löberöd 1566; den är på Lene Thotts bekostnad förfärdigad 1594. Bredvid denna är rest en sten över Henrik Brahe och hans hustru Lene Thott. Den fjärde gravstenen har legat över Otte Qvitzow (-F 1565). I Vä kyrkas förrum stå två gravstenar; i N. utbyggnaden är rest den

gravsten, som en gång legat över Knut Lundbeck, borgmästare i Vä, död `'/i 1608.

I Vä finnas åtskilliga välvda källare, minnen från stads- -tiden, samt lämningar efter grundmurar. Skansar finnas på Uddarps brink samt på en höjd vid 011sjödal; den sistnämnda har på senare tid delvis undergått skadegörelse. Vid den V. ingången till N. Åsturs kyrka står Absalons och Esbern Mules runsten.

Ö. Göinge härad. Vissa förarbeten, särskilt förtecknande av fornlämningarna i häradet, utfördes 1908 av lantbrukaren

- 107 -

Pehr Johnsson i Emislöf. De av undertecknad sommaren 1909 företagna undersökningarna gällde nästan uteslutande kyrkorna; endast ofullständigt kommo de att beröra de fasta fornlämningarna.

I Osby, Örkened, Loshult, Glimåkra och U. Broby äro kyrkorna från yngre tid och av en typ, som vad interiören angår endast kan jämföras med en lada. Färlöfs intressanta romanska kyrka (Brunius, K. 146) med tvillingtorn i V. och rundbågsarkad framför den ursprungliga S. ingången har utvidgats med utbyggnader mot N. och S., varvid skeppets takvalv nedrivits och ersatts med platt brädtak. Genom på två gråstens-kolonner vilande rundbågar har kyrkan satts i förbindelse med

dessa sidoskepp. Korets takvalv på höga tresprångiga pilastrar har gotiska kalkmålningar (Rydbeck, 126). Till N. Strö romanska sandstenskyrka (Brunius, K. 180) har i V. byggts ett lanterntorn. Kviinge kyrka är av vanlig romansk typ; den har åt N. i senare tid fått en stor utbyggnad. I Gryts romanska kyrka med senare tillbyggt torn i V. och gravkapell vid N. sidan täckas skepp och kor av sammansatta korsvalv, i skeppet vilande på femsprångiga pilastrar. Deras ribbor äro förenade genom tvärband. Hjärsås romanska kyrka har också i N. försetts med utbyggnader till skepp och kor (sakristia). Skeppets två korsvalv äro utan pilastrar inslagna i väggarne; i koret vilar det med burleska sengotiska kalkmålningar (Rydbeck, 125) försedda korsvalvet däremot på tresprångiga pilastrar. På N.

- 108 -

korväggen sitter en utåt igenmurad, rundbågig fönsteröppning med smal ljusöppning, breda smygar och hög bröstning; öppningen är till sin nedre del inpassad i en fyrkantig nischfördjupning; endast den runda betäckningen faller ovan densamma. Knisslinge romanska kyrka (Brunius, K. 178) har på skeppets S. sida kvar två urspungliga fönsteröppningar, av vilka den V. är inåt igenmurad, den O. tjänstgör som dörröppning från det vid S. sidan belägna tornet till kyrkvinden. Emislöfs kyrkas (Brunius, K. 223) N. ingång är numerad igenmurad. I V. har tillbyggts ett torn. Vapenhuset vid Hästveda kyrkas (Brunius, K. 153) S. sida är i senare tid borttaget och dörröppningen igenmurad. Vid Araslöfs herregård står -Araslöfs gamla kyrka, nu delvis använd som magasin.

Flera anmärkningsvärda rester av det gamla kyrkoinventariet finnas bevarade, trots det myckna som gått förlorat. Så stå de medeltida dopfuntarne kvar i Färlöfs (Brunius, K. 502), N. Strö, Knisslinge och Kviinge (Brunius, K. 495) kyrkor. Gryts kyrkas dopfunt befinner sig i enskild ägo. I Färlöfs kyrka hänger ett gotiskt, över triumfbågen i Emislöfs kyrka ett renässanskrucifix. I Osby kyrkas torn stodo tre bilder 1), bland vilka ett krucifix av romansk typ. Armarne och korset saknas. Av de andra föreställer den ena, som är romansk, ett helgon med bok i vänstra handen, den andra från gotisk tid »nådastolen». Alla tre bilderna äro skadade. I N. Strö kyrkas sakristia finnes en bild av en tronande S:t Olof, med ett krönt odjur vid sina fötter. Bilden, som sitter kvar i sitt skåp (dörrar saknas), har varit rikt förgylld och målad. På samma ställe förvarades ännu tre skadade bilder, alla gotiska, av madonnan med barnet, ett på en tron sittande krönt helgon samt ett stående helgon med ett odjurshuvud vid sina fötter. Den senares armar äro avslagna, men den högra synes ha varit upplyftad; bilden föreställer möjligen S:t Göran. I Färlöfs kyrka hänger ett sönderrestaurerat altarskåp med bilden av Petrus med nycklarna och målade dörrar. -- I Knisslinge kyrka finnes en rikt sirad renässansaltarprydnad med baldakin på två kolonner. Fondens tre fält äro delade på tvären; de sålunda uppkomna sex fälten äro försedda med målningar från 1700-talet. En predikstol, vars stil nära sammanhör med denna altarprydnad, är uppsatt i Hjärsås kyrka; den bär årtalet 1593. Detsamma gäller om en i Osby kyrka i senaste tid återuppställd predikstol, som länge legat på kyrkvinden. Färlöfs kyrkas predikstol utgör ett av de yppersta proven på renässansens

1) Nu i Lunds Universitets historiska museum.

- 109 -

konst i Skånes kyrkor; ena fältet bär Christian IV:s namnchiffer. Altarprydnaden i samma kyrka torde vara något yngre. N. Strö kyrkas altarpryd.nad är av mera ovanlig, enkel komposition, predikstolen i samma kyrka är däremot rikare utstofferad. Även i Gryts kyrka finnas altarprydnad och predikstol i rikt utsirade former. De bära årtalen 1636 och 1654. Altarprydnadens flygelstycken sluta sig till huvudstycket genom mellanled, som krönas av griphuvud och avslutas med gripklor. Hjärsås kyrkas predikstol målades 1650, Kviinge kyrkas bär år-

talen 1605. Osby kyrka hyser ännu lämningar av sin renässansaltarprydnad, i det tre fyllningar från densamma hänga på kyrkans väggar. När förstörelsen gick över O. Broby gamla kyrka, såldes dess renässansinventarium. Det återfanns delvis i kyrkbyn. Av altarprydnadens kolonner och lister har uppförts en veranda; predikstolskorgens fyllningar ha funnit en lika praktisk användning som klädskåp; själva predikstolskorgen tjänstgör som duvslag. I Hästveda kyrka finnes en altarprydnad av en typ, som även påträffats i Gärds härad: den

- 110 -

visar korkskruvsvridna kolonner, omslutande ett mittfält med en reliefbild av nattvarden. Denna altarprydnad avslutas uppåt med skulpterade ljusblå skyar, som omge ett litet triangulärt fält med Jahves namn på hebreiska. I den numera igenmurade S. ingången till Knisslinge kyrka sitter en medeltida, järnbeslagen dörr. En rest av en liknande är bevarad i Osby kyrka, numera i den dörröppning, genom vilken man inkommer till kyrkvinden. Av epitafier ha antecknats två i Ö. Broby, två i Osby, ett i Färlöfs kyrka och ett i Glimåkra; de äro alla över präster och deras familjer från tiden efter 1650. Medeltida gravstenar finnas i N. Strö och Hästveda.

I Hästveda socken finnes en ryggåsstuga från omkring 1740; i Kviinge socken i Ballingstorp ligger nere vid Helgeå en gård av äldre typ.

Villands härad undersöktes sommaren 1910. Undersökningarna omfattade fullständigt endast socknarne Nosaby, Gustaf Adolf, Hinkaby, Fjelkinge, Nymö, Trolle-Ljungby, Gualöf, Ifvetofta och Kiaby. Dessutom undersöktes kyrkorna i Fjelkestad, Oppmanna, Vånga och Ifö samt fornlämningarne i Ahus socken utanför köpingen.

Av stenkammargravar har påträffats en dös i Gustaf Adolfs socken på högt belägen mark samt fyra hällkistor i Ifvetofta socken. Dösen, till sin anläggning avlång, är öppen mot Ö. och alldeles tom. Tre av hällkistorna äro belägna på höjderna.

- 111 -

ovanför Ifö- och Lefrasjöarne; den fjärde ligger vid Valje på sluttningen ned mot Ostersjön, till synes vid den gamla strandvallens kant. Alla äro de avtäckta och plundrade; vid två av dem ligga takhällarne undankastade vid sidan. Valjehällkistan är till en del fylld med jord. Over den ena hällkistan nära Lefrasjön har från åkern hopats en mängd sten, som numera fullkomligt döljer densamma. Den andra har i senare tid ra- serats, i det man vräkt ner _lera av väggstenarne; ena gavelns stenar räddades därigenom, att en för fornminnen intresserad person fyllde kistans botten med sten och på så sätt hindrade de kvarstående stenarnes kullvräkande. Endast deras överkanter sticka nu upp över den odlade marken. Högarne inom den undersökta delen av häradet äro tämligen få. V. om Fjelkinge backe ligga 3 högar, av vilka de två odlade; den tredje på toppen av en brant kulle. Från en hög, varav rester ännu finnas kvar V. om Legeveds by, tog man för några år sedan jord och sten för fyllning och byggnadsmaterial till en under uppförande varande gård därinvid. Vad man byggde om dagen föll emellertid ner om natten,' och då man slutligen fått gården färdig, slog åskan ner och lade densamma i aska. Det är den allmänna tron, att detta berott därpå, att man skadat högen. Utmed kusten ligga ett par små högar. På krönet av Kjuge kull i Kiaby socken, varifrån man har den vidsträcktaste utsikt, är en större hög belägen; den har genom toppens tillplattning fått formen av en avslagen kägla. SV. om Kiaby kyrka, S. om landsvägen till Fjelkinge ligga ännu ett par högar, därav en större. En mindre hög, som för ett trettiotal år sedan förstördes, hade fotkedja och innehöll en av stenflisor bildad gravkista, vari hittades ett bronssvärd, som skall ha lämnats till Lund. En hög i Trolle-Ljungby socken S. om och nära intill järnvägen är av tvivelaktig natur. På höjderna ovanför Ifösjön ligga i Ifvetofta socken tre högar i varandras omedelbara närhet. Et, större stenkummel är beläget S. om Grödby hallar; det har mistat sin urspungliga form, då först hälften gått genom stenkrossen, därefter en mängd sten från åkern hopats på och kring detsamma. Flerstädes i Ifvetofta socken finnas fält med rösen; i de flesta fall är det emellertid svårt att avgöra, huruvida ett grav- eller odlingsröse föreligger. Som gravfält är emellertid att anse det NO. utsprånget på hallarne NO. om Vidriksberg; där finnas spår av flera stensättningar och smärre kummel; mellan hallarne och Vidriksberg äro belägna åtskilliga jordblandade rösen av c. 3/4 m. diameter. Även på Grödby hallar finnas spår av kummel och stensättningar. N. om järnvägen och V. om vägen från Grödby till Valje ligger ett för ett

- 112 -

antal år sedan uppodlat fält. Här ha vid odlingen under små högar påträffats krukor. Ett gravfält med gravar under flat mark synes finnas nära Lefrasjön SV. strand. I ett grustag därstädes har man vid ett par tillfällen funnit lerkrukor, innehållande brända ben och aska samt smärre bronsföremål. I den undersökta delen av häradet hava två större stensättningar påträffats, den ena bestående av 19 stenar i en rektangulär, åt V. öppen krets i närheten av dösen i Gustaf Adolfs socken, den andra, varav 19 stenar finnas kvar, är belägen intill hällkistan i Valje och synes ha bestått av i 5 rader ordnade stenar med 5 stenar i varje rad. Vidare finnas stensättningar vid de tre högarne ovanför Ifösjön, på landtungan emellan Ifö- och

Lefrasjöarne, på en höjd i närheten av Håkanryd N. om Sisse-sjön sant intill vägen V. om Skräboån mellan järnvägen och Ifösjön. Dessutom flerstädes resta stenar, oftast i närheten av gravar eller stensättningar. I Ö. Ljungby i Trolle-Ljungby socken är belägen en stensättning, numera bestående av 4 stenar, troligen en rest av en skeppssättning.

Vad de kvarstående medeltida kyrkorna beträffar, äro de av en typ, snarlik den som finnes i 6. delen av Gärds och S. delen av Ö. Göinge härad med tvådelade, rundbågiga ljudöppningar i tornen: så i Fjelkinge (Brunius, K. 149), Nymö (Brunius, K. 225), Fjelkestad (Brunius, K. 152) och Iivetofta (Brunius, R. 677). Portalen till Fjelkinge kyrkas ursprungliga V. ingång, som ännu på Brunii tid var synlig, är numera antin-

- 113 -

gen dold under rappningen eller förstörd. Likaså är kapitalet delvis förstört på den låga kolonn, som uppbär de små, på Ö. sidan med djupa karniser sirade rundbågar, vilka understöda den stora rundbåge, som uppbär tornets Ö. vägg. Kolonnen i tornets S. ljudöppning är utslagen. På kyrkogården står den gamla kyrkogårdsporten med stor, rundbågig genomgång och högt, spetsigt tak. Vid dess N. sida synas spår av kyrkogårdsmurens anslutning till densamma. I Nymö kyrka äro tornets ljudöppningar icke tvådelade av en rund kolonn utan av en fyrkantig mittpelare. Skeppets och korets takgesimser ha genom restauration förstörts, och en sakristia tillbyggts vid korets Ö. sida. Gustaf Adolfs kyrka består av ett skepp, täckt med välvt brädtak, kor med korsvalv på höga tresprångiga pilastrar samt rundel med hjälmvalv. Till denna ursprungliga byggnad ha 1784 i V. uppförts ett torn av gråsten samt senare i N. en utbyggnad. Rinkaby kyrka (Brunius, K. 221) saknar torn; i stället har skeppet försetts med en tornliknande trähuv, vari klockorna fått sin plats. Ovanför valven på skeppets N. vägg synes övre delen av en rundbågig fönsteröppning, vilket visar att omgivningsmurarne och valven ej, som Brunius anger, äro samtidiga. Kiaby kyrka har utvidgats genom tillbyggnad åt N., varvid kantbågen mellan skeppets två korsvalv jämte dessas närmaste valvkupor lyftats till samma höjd som bågöppningen mellan den ursprungliga kyrkan och tillbyggnaden. Predikstolen med altarbordet inunder står vid skeppets S. sida. Korets N. sida är täckt med munkpannor. Gualöfs kyrka (Brunius, R. 679) saknar torn; i dess ställe finnes en klockstapel SO. om kyrkan. Vid korets N. sida är en sakristia tillbyggd. På insidan på skeppets S. vägg samt på utsidan på dess. N. synas delvis igenmurade, skråkantiga fönsteröppningar. Trolle-Ljungby kyrka (Brunius, R. 682) har genom äldre och nyare tillbyggnader mistat nästan varje spår av sin ursprungliga plan. Endast en obetydlig del av densamma är från medeltiden, mera från renässansen. Av Ifvetofta gamla kyrka kvarstår endast det massiva, romanska tornet med breda hörnpilastrar, som sträcka sig till något mer än halva tornets höjd och sammanbindas med en tvåbladig rundbågslist under skråkant. Tunnvalvet, som täckt tornets första avdelning, är nerbrutet: Den andra avdelningens tvenne ljusgluggar mot V., som varit igenmurade, äro 1910 återställda. Den N. är fortfarande tillmurad. Vid tornets N. sida är i senare tid uppförd en strävbåge. Ifö kyrka (Brunius, K. 222) har murat altare; mitt på altarbordet finnes en rektangulär fördjupning, vari ligger en sönderbruten blydosa. Enligt tradition skall den ha innehållit en bit av S. Ursulas

- 114 -

dopdräkt. Av Oppmanna gamla kyrka kvarstå endast kor och rundel, av Fjelkestads (Brunius, K. 152) tornet. Dess andra avdelning har mot ö. haft två ljusöppningar med mittkolonner under rundbågar. Endast den N. av dessa är bevarad; den S. är förändrad till dörröppning för en läktare i den nya kyrkan. Vånga och Nosaby kyrkor äro från senare tid. Vid Araslöf återfanns platsen för dess redan på 1600-talet raserade kyrka; vid plöjning komma här ofta tegelstenar och taktegel i dagen. SV. om Horna ligga i en ansenlig kulle resterna av Elleköpinge kyrka.

Av det gamla inventariet i Villands härads kyrkor har en stor del förskingrats under senare hälften av 1800-talet; men icke obetydliga rester finnas kvar. Dopfunten från Araslöfs kyrka, som under många år använts som -städ vid stenkrossning (en bit därav var inmurad i en husgavel i den bredvid kyrkoplatsen liggande gården), står numera i Lunds universitets historiska museum. Dopfuntarne finnas kvar i Fjelkinge (Brunius, K. 502), Nymö (Brunius, K. 505), Rinkaby (Brunius, K.

- 115 -

505), Kiahy (Brunius, K. 505), Trolle-Ljungby (Brunius, R. 683), Oppmanna (Brunius, K. 510), Ifö och Gustaf Adolf. Vånga kyrkas dopfunt ligger sönderslagen och utan fot på kyrkogården under en stupränna; Gualöfs har förvandlats till makadam i senare tid. I Kiaby och Gualöfs kyrkor finnas gotiska väl bevarade altarskåp, men ej på deras platser på högaltaret, utan på väggarna i tillbyggnaderna. Altarskåpet i Kiaby kyrka (Brunius, K. 545) har på dörrarmes yttersidor haft figurer i oljemålning; dessa äro numera övermålade. Gualöfs kyrkas altarskåp (Brunius, R. 680) har liksom Kiahy kyrkas i senare tid om-

målats, varvid de gamla inskrifterna under figurerna utplånats. På ett skåp i Oppmanna kyrkas sakristia står ett altarskåp (Brunius, K. 546), som förlorat sina dörrar. Färgläggningen och förgyllningen har blivit skadad. I Kiaby kyrka hänger ett gotiskt krucifix, vars fötter äro beklädda med silverskor; skospännenas plats anges av ett band med akantusslinga. Korsstammens båda ändfält saknas. Såväl detta krucifix som en i samma kyrkas kor upphängd romansk bild av madonnan med barnet ha i senaste tid blivit marmorerade i oljefärg. I Gualöfs kyrka finnes en tidigt gotisk grupp 1), bestående av ett krucifix samt

1) Nu i Lunds Universitets historiska museum.

- 116 -

Maria och Johannes, som stått på var sin sida om korset. Undankastad på Nymö kyrkas vind ligger en liten, stympad pietåbild. På Rinkaby kyrkas altartavla är fästat ett litet metallkrucifix av romansk typ. Renässanskrucifix hava anträffats i Fjelkinge, Nymö, Rinkaby och Trolle-Ljungby. Renässansaltarprydnader och predikstolar finnas i flera av häradets kyrkor. Mest konstnärliga torde sniderierna i Fjelkestads kyrka vara. De bestå av en tredelad predikstol samt två degnestolar. Predikstolen är placerad i en vanprydande kolonnomfattning från 1800-talets sista hälft, som skymmer de båda sidofälten. Mittfältets relief föreställer korsfästelsen, de båda sidofältens uppståndelsen och syndafallet. Degnestolarne äro fyrkantiga och ha hörnen prydda

med grippilastrar. Relieferna framställa de vise männens tillbedjan, yttersta domen, skapelsen och syndafloden. Konstverken, som förut tillhört Råbelöfs kyrka, visa nära frändskap med en Kropps kyrka tillhörig, numera på Rosendal förvarad läktare. Fjelkinge kyrkas altarprydnad från 1609 har på två kolonner vilande baldakin; fonden består emellertid här av två, icke som vanligt av tre fält. Predikstolens (från 1604) fält framställa i relief de fyra evangelisternas sinnebilder. Ifvetofta kyrkas altarprydnad och predikstol ha först nyligen kommit tillbaka till kyrkan, sedan de en lång tid legat på vinden å Arup. På kyrkoherden J. A. Jacobssons initiativ skalade man försiktigt av de olika färglager, icke mindre än fyra, varmed altarprydnaden var överdragen, och återställde därefter så noga

- 117 -

som möjligt de ursprungliga färgerna. Dess färgverkan är också en helt annan än den man brukar finna på i senare tid målade renässansarbeten. Altarprydnaden, som torde vara från 1600-talets mitt, har en reliefbild föreställande nattvarden. Dopfunten är från samma tid. Predikstolen bär Braheska och Billeska vapnen. Predikstolen i Gualöf med Otte .Marsvins och Mette Brahes vapen, vilka jämte årtalet 1626 återfinnas på Nymö kyrkas predikstol, har fått målningen skadad av fukt; inskriften är delvis oläslig. Dopfunt och bänkinredning äro renässans; altarprydnaden bär årtalet 1704. I Oppmanna kyrkas torn ligga rester av kyrkans renässansinventarium. Trolle-Ljungby kyrkas altarprydnad företer rika former, predikstolen är torftigare. I Nymö kyrka finnes ännu en altarprydnad av den förut i Gärds och Ö. Göinge härad påträffade formen med korkskruvsvridna kolonner. — I Trolle-Ljungbys och Gualöfs kyrkor sitta medeltida, järnbeslagna dörrar; däremot är en liknande, som Brunius såg i Kiaby kyrka, spårlöst fösvunnen. I Ifö prästgård förvaras ett kyrkan tillhörigt gotiskt rökelsekar. I Ifvetofta kyrka är numera upprest en gravsten, som länge legat som golv i en kolbod. Den är mycket nött och föreställer en dam i mer än naturlig storlek, omgiven av sina 16 anvapen. Den skall ha varit gjord att ligga över Sofia Brahes (-1- 1621) stoft. Hon ligger emellertid begraven i Kristianstad. Medeltida kyrkklockor finnas i Trolle-Ljungby, den stora (Uldall, 174) och den lilla (Uldall, 181), samt i Oppmanna, den lilla (Uldall, 248). Från yngre tid äro en 1587 i Lybeck gjuten klocka i Fjelkestads kyrka samt Vånga kyrkas år 1615 omstöpta klocka.

SV. om Hammars gård i Nosaby socken ligger en stor hög, som troligen är en skans. I ena kanten finnes en hög, rest sten, Villandsstenen.

Resultatet av de undersökningar, för vilka här summariskt redogjorts, föreligger i Etnologiska Föreningens i Lund antikvarisk-topografiska arkiv, som är deponerat på Universitetsbiblioteket. Arkivet innehåller dels en samling notiser, excerperade ur äldre litteratur om skånska fornminnen, dels en över undersökningarne upprättad beskrivande katalog, vartill sluta sig samlingarne av fotografier och planritningar. Såväl katalogbladen som fotografier och planritningar äro i vad de angå fornlämningarne försedda med nummerhänvisningar sockenvis till Sveriges Geologiska undersöknings kartblad, där platsen för de fasta fornlämningarne utmärkts och numrerats.

- 118 -

Av undersökningarna har framgått, att de fornminnen, som äro dessa undersökningars föremål, ha varit och ännu äro underkastade en hänsynslös förstörelse. Jag behöver endast påminna om bronsålderskumlets i Lyngsjö och dopfuntens i Gualöf förvandling till makadam. Tack vare bristfällig lagstiftning och otillräcklig uppsikt har detta varit möjligt. Vad särskilt kyrkobyggnaderna beträffar, så har 1800-talet för många av dem varit en tid av brutalaste vandalism. En jämförelse mellan äldre uppgifter och vad som nu är bevarat visar klarare än något annat, hur denna tid farit skövlande fram även över kyrkoinventariet. I samband med det vid 1800-talets mitt inbrytande stilrenhetsraseriet stängdes de nyuppförda dussinkyrkorna för de gamla kyrkornas inventarium, som i stället hamnade på kyrkvinden, användes som bränsle eller försåldes. Exempel härpå erbjuda bl. a. kyrkorna i Billeberga, Rörum, Hörröd, O. Broby och Oppmanna.

Erkännas måste emellertid, att intresset för Skånes fornminnen på senaste tid börjat vakna ute i bygderna och även här och var gjort sig gällande i pietetsfullt bevarande av lämningarne från en svunnen tid. Man må hoppas, att det skall växa sig starkt nog att förhindra ett återupprepande av det sista århundradets vandalism.

Gustaf Clemensson.

(Tryckt i december 1910).

Valid XHTML 1.1 Valid CSS!